En dag på jobbet, en berättelseKommer hem till en tant, jag kallar henne här för Ulla, jag ska hjälpa henne med handlingen. För att beskriva Ulla lite kortfattat så har Ulla det rätt bra ekonomiskt, hon är klar i huvudet dock är inte minnet alltid så bra.
Jag tillbringar en lång stund med henne för att skriva ner en "Shoppinglista", hon vill gärna inte handla något som inte ännu är helt slut, så det tar tid att skriva shoppinglistan hon ska tex räkna ut hur många koppar kaffe hon får av det som är kvar i förpackningen. Jag föreslår att vi kan handla en förpackning kaffe till så har hon ifall det skulle ta slut men det är onödigt tycker Ulla.
När vi är klara med shoppinglistan säger Ulla till mig att hon ska visa vart hon har sin matkasse som jag kan ta med mig till affären för att lägga dem inhandlade matvarorna i. Vi går till hallen och jag fick då för mig att Ulla ska ta fram en tygkasse till mig men så var det inte. Hon pekar stolt på en gammal ranglig dra-maten vagn.. "- Den här kan du ta så blir det enklare för dig", säger Ulla och ler glatt och samtidigt tittar hon på den eländiga och säkert över 40år gamla vagnen. Jag tittar på vagnen och konstaterar rätt snabbt att vagnen inte rymmer så mycket och att den är otroligt ful. Jag inser också att det kommer bli betydligt jobbigare för mig att dra maten i vagnen än att bära matvarorna i vanliga kassar.
Jag har själv en dra-maten vagn hemma och har egentligen inga problem att dra en sådan vagn, vet att många tycker det är otroligt pinsamt att dra en sådan vagn men det har jag aldrig haft, inte förrän nu.
Jag tittar igen på Ullas vagn, den har små hjul som knappt kan snurra runt och som knappt sitter fast, den är tung och väldigt ranglig. Jag säger till Ulla att det går fint för mig att handla utan vagnen och jag försöker tacka henne för vänligheten. Jag vill inte såra henne för jag ser att hon är stolt över vagnen, dock förstår jag att hon inte inser att vagnen har levt sitt liv och att den inte är i bästa skick längre. Men när jag tackar nej till vagnen så blir jag otroligt chockad över Ullas nästa mening. -" Du kan väl få bära hem matvarorna i kassar men jag tänker absolut inte betala för kassarna, det är bara onödigt och dyrt", fräser Ulla till mig.
Jaha där står jag med en dra-maten vagn som knappt går att använda. Tiden tickar på och jag har inte så mycket tid kvar hos Ulla så jag måste försöka lösa situationen. Jag kommer då på att jag kan ju ta med mig vanliga plastpåsar från Ulla och lasta in matvarorna i dem så behöver jag inte ta vagnen och jag behöver heller inte betala för nya påsar. Men mitt uppe i min tanke kommer jag på att Ulla äger inga plastpåsar ända hon har hemma är fryspåsar.
Vad gör man? Ska jag själv betala för kassar för tanten inte själv vill? Min plånbok har jag i väskan i bilen, då måste jag först gå till bilen för att hämta några kronor för att sen fortsätta mitt arbete. Jag blir frustrerad, jag vet att Ulla samtidigt skulle behöva några kassar som hon sen skulle kunna använda som soppåsar men det är ju ändå kunden dvs Ulla som bestämmer ( det blev man påmind om på senaste mötet- att kunden bestämmer, det är vi som är gästen i deras hem).
Här står jag och ska hjälpa en gammal tant med handlingen men problemet ligger i hur jag ska få hem maten, det är ju löjligt. Tanten har pengar men hon vill inte betala för kassarna, vagnen går knappt att använda.
Nästa diskussion inleds, jag säger till Ulla att hon skulle behöva soppåsar, det går inte, men jag föreslår i alla fall att vi ska inhandla några påsar som man kan köpa på rulle. En envis Ulla ger med sig till slut men hon är inte glad över att jag ska köpa soppåsar per rulle som kostar cirka en tio krona.
Jag tar med mig den rangliga och tunga dra-maten vagnen till affären, jag skäms men försöker inte tänka så mycket på det. Vagnen skramlar som bara den och jag får verkligen kämpa när jag drar den,det känns så fel. Jag handlar det jag ska köpa och går tillbaka hem till Ulla.
Väl inne i hennes kök plockar jag upp hennes varor, jag hjälper henne med att öppna alla små påsar med frukt i och plötsligt så säger hon till mig på skarpen: "-Vad du än gör så förstör inte fryspåsarna"
Det visar sig att Ulla använder dem gratis fryspåsarna till soppåsar, det förklarar saken varför vi hemtjänst personal får kladda med hennes sopor och slänga dem pyttesmå påsarna ( som också oftast går sönder och allt för ofta rinner det ut gegga från dem) nästan varje gång vi är där. Men det är väl bara att ta fram moppen och torka golvet, det är ju kunden som bestämmer.
Jag försöker intala mig om att hon har blivit så här snål på ålderns höst men icke, hon berättar att hon har alltid har sett till att ta med sig ett gäng av affärens små gratis påsar när hon själv var ute och handlade dvs när hon hade en bättre hälsa.
Miljömedveten eller snål? Den som spar den har. Många bäckar små..
Inte bara påsar.. jag hade handlat cigaretter till Ulla, hon ville ha en limpa Marlboro, tyvärr var limporna slut men fick 10 lösa paket. Kassörskan hade tagit ett paket och stämplade in det paketet gånger 10, precis lika många paket som det rymmer i en limpa.
Ulla ser väldigt dåligt hon har många olika hjälpmedel för att hon ska kunna läsa en stor text, men just nu när hon tittar på den smala skriften på kvittot så ser hon helt plötsligt allt som står där. Jag blir förvånad.
Hon tittar på kvittot och frågar mig om jag verkligen drog hennes medlemskort i butiken och visst gjorde jag det. Men hon ser att hon inte har fått rabatt på cigaretterna, hon säger till mig att hon brukar få 20kr rabatt när hon köper en limpa cigg och den rabatten får man om man drar sitt medlemskort. Jag tror inte att det har något med medlemskort att göra men hon hävdade det bestämt. Jag tror möjligen att man får kanske rabatt om man köper en limpa istället för lösa paket, som storpacks-rabatt.
Men oj oj vilken skandal, affären har lurat tant Ulla på 20kr! Nu är hon riktigt upprörd, butiken har lurat Ulla på 20kr! Ulla berättar för mig och håller upp kvittot att hon har papper på fusket och hon ska nog se till att ringa nästa dag och tala med butikschefen för så här får dem inte göra!
Jag förstår knappt något, jag blir faktiskt chockad att man orkar bry sig om några kronor men som sagt många bäckar små kallas det ju. Innan jag handlade till Ulla så hade jag en annan bild av henne, en dam med god ekonomi som dessutom verkade generös. Hon har ju suttit och berättat ett flertal gånger om hur hon har hjälpt hennes son och flera andra med pengar så jag har trott att hon inte lägger så mycket energi på småkronor.
Man lär sig något nytt varje dag, nu vet jag, nästa gång jag ska hjälpa henne med handlingen så ska jag ta med mig bärkassar själv, ta med extra många gratis påsar från affären, då blir hon säkerligen glad, och jag ska kontrollera kvittot flera gånger. Och detta ska jag göra för att tant Ulla ska spara några kronor. Jag får skämmas lite och dra en tung gammal vagn men vad gör man inte åt en äldre rik dam, det är ju ändå hennes liv, hon som bestämmer och hennes personlighet. Rätt intressant hur olika vi människor vi är. Nu är Ulla en gammal dam, men jag tror det finns fler som Ulla i alla möjliga olika åldrar.
Jag skulle önska att vi på Hemtjänsten hade lite mer att säga till om, att vi får bestämma lite mer hur vi lägger upp vårt arbete och vad vi själva anser är bäst för våra ryggar. Men pengar är alltid pengar och hur skulle det se ut om jag stal 4kr ( som 2 påsar kostar) från en äldre dam, det skulle kanske inte se så bra ut.
Lite tankar från nattens sena timmar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar