Inte kissa i toaletten

När man arbetar inom hemtjänsten så hjälper man både kvinnor som män. Personalen består dock nästan enbart utav kvinnor.
Jag och min kollega skulle hjälpa en man att gå på toaletten, vi sätter honom på toalett stolen och vi går ut från badrummet för att lämna honom ifred under kiss pausen. Då kommer min kollega på att vi glömde att ge mannen sin urin flaska, jag undrar vad hon menar och visar upp flaskan och ger samtidigt den till mannen.
Jag tycker det var lite underligt för mannen sitter ju redan på toaletten men just han kanske har flaskan som ett hjälpmedel för att just han kanske har problem med att kissa som vanligt..
Efter ett tag ropar mannen att han är klar, jag går in och han räcker mig flaskan med urin. Jag ställer den så länge på golvet och hjälper mannen med den nedre hygienen och påklädningen. Mannen går ut från badrummet och jag häller ut urinet i toalett stolen. Jag undrar för mig själv varför denna man måste kissa i en urin flaska, tycker det låter och ser väldigt konstigt ut. Jag försöker komma på ett svar och det mest rimliga jag kommer på är att han inte annars kan pricka rätt.

Kommer till nästa man som har afasi, även honom hjälper jag till toaletten. Han kan också göra väldigt mycket själv så jag säger till honom att han får ropa när han behöver mig. Jag märker att han är jätte kissnödig och jag tror att han har svårt att kissa medans någon är i närheten så jag rusar ut och stänger badrumsdörren om mig. Mannen börjar skrika och jag går in och försöker förstå vad han vill. Han pekar på en hylla i badrummet men jag förstår inte vad han menar. Jag säger till honom att han kan kissa först sen kan jag hjälpa honom till hyllan så han får visa vad han vill ha. Mannen blir irriterad och pekar igen och suckar, jag tittar på hyllan och förstår absolut inte vad han vill. Jag frågar honom om han vill ha det ena efter det andra som finns på hyllan men han säger nej till allt. Jag går fram till hyllan, bredvid den så hänger det ett plastförkläde, jag flyttar lite på den och ser att bakom förklädet hänger det på ett snöre en urin flaska. Mannen hojtar till och ler och jag förstår att det är flaskan han vill ha. Jag ger honom flaskan och skäms att det tog en sån lång tid för mig att förstå vad han ville.
Samma sak här, mannen kissar i flaskan, för att sen ge mig flaskan när han är klar och han klär på sig och går ut från badrummet. Jag tömmer flaskan och sköljer den rent och står igen och funderar varför också denna man behöver kissa i flaska vid toalettbesök.

Efter ett tag märker jag att ALLA manliga kunder jag besöker kissar i flaska när dem sitter på toaletten. Jag frågar mina kollegor varför dem måste kissa i flaska. Dem som är nyanställda förstår inte heller varför dem inte bara kan kissa i toaletten direkt, dem liksom jag har arbetat inom äldreomsorgen i många år och det här är första gången både dem och jag ser detta. Men när jag frågar kollegorna som har arbetat här länge så vet inte dem heller varför det fungerar så här, dem svarar bara att så har det alltid varit.

Jag försöker minnas mina förra manliga patienter jag har tagit hand om, hur gjorde dem när dem skulle kissa. Jag frågar även min mamma om vad hon minns, min mamma har arbetat inom äldreomsorgen hela hennes liv. Både min mor och jag kommer bara på att antingen kissade dem i blöjan alternativ hade dem kateter eller så gick dem och kissade direkt i toaletten utan problem. Urinflaska hade endel men den användes bara om dem inte orkade eller inte skulle hinna till toaletten så kunde dem använda flaskan istället tex när dem låg i sin säng.

Jag vill ha ett svar så jag tog och pratade med min manliga kollega om detta för jag tänkte att han som man kan ge mig ett svar. Men liksom jag så var han också som ett frågetecken. Vi kommer fram att det är mer krångligare för både kunden och mig som personal att hålla på med en flaska. Sen börjar vi fundera på hur kroppen förändras när man blir äldre, snoppen blir mindre så det kanske är svårare att snorren ramlar ner rätt i toastolen så det kanske därför man tar till en urinflaska? Strålen däremot blir ju svagare med åldern så där ska det ju inte bli några problem, det kommer inte att spruta här och var om man säger så. Men när vi sitter där och funderar så slår det oss att många av våra kunder är inte ens pensionärer så det har inte så mycket med åldern att göra.

Jag skulle vilja veta varför män ska kissa i en flaska när dem sitter på toalettstolen. Kanske är det någon enstaka man som har haft problem när han sitter på toan och sen har personalen infört flaska till alla manliga kunder? Eller är det av ren okunskap? Har flaskan några praktiska fördelar? Men jag kan inte förstå att varenda manlig kund som har hemtjänst ska behöva kissa i en flaska, det känns nästan onödigt att behöva hjälpa dem på toaletten om dem ändå bara ska kissa i den så kallade ankan. Visst det är trevligare och mer hygieniskt att kissa i badrummet. Men många gånger har man fått skynda sig att hjälpa en kund till toaletten för kunden har varit så kissnödig, då skulle jag istället kunna gett dem flaskan direkt när dem låg i sängen. Urinflaska är ett bra hjälpmedel en komplitering till en toalett, men nu är toaletten urinflaskan. Det här var något nytt för mig vill bara förstå varför.

Dubbla blöjor

Hur många blöjor får man lägga på en gammal människa??

Jag har nämligen lärt mig att man absolut inte får lägga dubbla blöjor om inte den innersta blöjan är oplastad. Detta lärde jag mig för cirka 10 år sen av olika personer med olika befattningar. La man dubbla blöjor, då minsann fick man nästan fingrarna av kapade av närmaste ansvariga chef/sjuksköterska. Så hårt vad det! Man vågade absolut inte ens lägga en liten blöja inuti en stor, flera av mina dåvarande kollegor fick varningar för detta. Och för 10 år sen fick vi inte ens lägga dubbla blöjor även om patienten själv ville det.
 Men tiden har gått, och dubbla blöjor ser jag att det existerar än idag, så jag undrar är dubbla, tre eller till och med fyra stycken blöjor okej att sätta på en gammal människa?

Och en annan fråga:
Får man klippa hål i blöjorna? På så sätt att man klipper hål i den innersta så att urinen kan rinna vidare ut till nästa blöja.. eller så klipper man hål på blöjan för manliga patienter..ja ni förstår

Trodde aldrig att jag skulle träffa på personal år 2012 som tycker det är helt i sin ordning att tanten ska gå med tre tjocka blöjor på sig, men jag är inte uppdaterad i frågan så det kanske är okej nu? Det kanske jag som inte har hängt med i utvecklingen. Fick nämligen en utställning från en kollega att jag bara hade satt på dubbla plastade blöjor på en tant och hon brukar ha tre styckna på sig vanligen. Blev helt ställd för jag har svårt att sätta på en patient dubbla blöjor ska jag sen sätta på tre blöjor...

Några anledningar till varför man inte ska sätta på dubbla blöjor som jag har lärt mig var för att då blir det dåligt med luft i blöjan och urinvägs infektioner kan ökas, även trycksår. Och sen är det svårt för patienten att röra på sig och det blev dyrt med så många blöjor. Sen var det också ett sätt för att minska på fusket, hade patienten dubbla blöjor på sig så drogs den innersta blöjan bara bort utan att man ens brytt sig om intim hygienen på patienten. En dubbel blöja var en fel sorts blöja.
.
8 år sen jag var "blöjansvarig" på ett sjukhem och fick då lära mig ännu mer om inkontinens-skydd, men på så lång tid tycker man ju att blöjorna borde vara ännu bättre och med ännu bättre uppsugningsförmåga nu än då och dubbla skulle inte behövas ( om inte någon enstaka gång).


Hoppas att nån kan komma med sina tankar om detta i en kommentar. Skulle vara intressant att höra vad ni tycker, lärt er eller bara anser :)

Vårdbiträde vs Undersköterska

Äldreomsorgen försämras och vårdpersonalen försvinner. Kanske inte så konstigt att personalen byter arbete eller till och med behöver sjukskriva sig med dagens slit inom äldreomsorgen.

I tidningen läser jag en artikel där det står att år 2020 kommer det att saknas väldigt mycket vårdpersonal för att det helt enkelt inte finns så många som vill arbeta inom just äldreomsorgen.
Med detta i huvudet och sen tänker man lite framåt, vilka kommer att behöva hjälp och vara i  äldreomsorgen dem närmaste åren? Jo den stora gruppen 40-talister som går i pension nu.
Knappt någon personal och ännu fler pensionärer- måste ju lösas nu!

Vad gör kommunerna och dem privata vårdutförarna för att lösa problemet?

Ställer ännu högre krav på vårdpersonalen, nu ska man satsa på att all vårdpersonal inom äldreomsorgen ska vara som lägst Undersköterska.!!

Och helt plötsligt är det svårt att få tag i vårdpersonal. Dem erfarna vårdbiträdena är inte välkomna och många Undersköterskor lockas inte av att arbeta inom äldreomsorgen.

Några bolag anställer fortfarande vårdbiträden, andra låter dem befintliga vårbiträdena få sätta sig i skolbänken, kanske även mot deras egna vilja men vill man behålla sitt jobb så är valen små. Ett krävande heltids jobb på dagarna och en heltids utbildning på fritiden, även praktik under denna tid, under ett år, det är bara att hoppas att dem har en man/fru som kan ta hand om barnen där hemma.

Ett annat alternativ att lösa bristen på Undersköterskor, så har jag sett att några kommuner har löst problemet genom att ha ett samarbete med Gymnasieskolorna .
Här anställer man gymnasieelever som läser Undersköterska programmet dvs elever som precis slutat sin utbildning men som inte har någon praktiskt erfarenhet kring vård eller äldreomsorg. Den praktiska erfarenhet eleverna har är den dem har fått genom några veckors praktik som ingår utbildningen.

Tänk att arbeta på ett ställe där dem har anställt flera Undersköterskor men som saknar erfarenhet. Då skulle jag hellre arbeta med både vårdbiträden och "nya" Undersköterskor som "gamla" Undersköterskor. En blandning skulle vara helt okej, men att man ska byta ut sin personal pang bom hej vilt suck det kanske lika bra att bara anställa sjuksköterskor inom tex hemtjänsten nu på en gång...

I mitt huvud går inte den här matematiken ihop.

Varför kastar man ut vårdbiträdena när äldreomsorgen inte står på fötter och kunderna/patienterna blir bara fler och fler och vårdpersonalen minskas drastiskt?

Jag blir upprörd, för vårdbiträdenas skull, för den nya undersköterskans skull, för alla landets kollegor, för alla gamla som är i behov av hjälp. Varför fokuserar man så mycket på utbildningen när knappt ingen vill arbeta inom äldreomsorgen?

Det ser fint på pappret och i statistiken och det är väl bra att så många som möjligt är utbildade. Men vad händer när det bara kommer en undersköterska på anställningsintervjun?  Och vad kommer hända med alla vårdbiträden?

Varför inte bara kunna erbjuda utbildning till dem som vill, och se verkligheten?

Det här är mobbning, jag har arbetat med flera vårdbiträden som har varit guld värda, som har en sån bra erfarenhet och som har till och med arbetat och förstått bättre än en Undersköterska nu är dem inte värda något förrän dem också blir en Undersköterska.
Att dem är ett vårdbiträde det går inte missa, beteckningen är viktigare är personligheten och erfarenhet nuförtiden.

Ensamhet

I brist av sällskap

Ensam och övergiven.

Personal från Hemtjänsten kommer.. en vikarie.

Jag vet att hon ska gå igen snart

vad gör jag?

Jag spelar att jag är allvarligt sjuk,

sjuk är jag

men jag hör

och jag är kontaktbar

men så uppfattar inte hon mig

Jag vill bara ha någon brevid mig

som kan ge mig kärlek

hålla mig i handen

ge mig tröst

en som kan pyssla om mig

jag blundar hårt

och andas långsamt

Plötsligt hör jag några till komma

in i min lägenhet

jag tittar upp

Ambulansmännen är här

och vill ta med mig

till sjukhuset

till dem kala vita väggarna

till den smala hårda sängen

till människor som springer runt i vit pyjamas

där man inte får göra som man vill

man får inte röka

man får inte prata

man får inte klaga

Fy fasiken, jag kvicknar till snabbt som tusan

Inget fel på mig.

Jag vill vara hemma

men med sällskap

Min plan misslyckades

jag får tänka ut en ny.

Stressen inom Hemtjänsten

"Vårt" företag har gång-tid, ( restiden mellan två kunder/besök) oftast är gång-tiden 5min, men ibland lite längre beroende på sträckan. Har man varit hos en kund så kan det ibland ta 5 min bara att låsa kundens ytterdörr, komma ner till porten/grinden, promenera till bilen,sätta sig, starta och försöka få ut bilen från parkeringsplatsen. Jag åker med bil andra går eller cyklar, det kan se lite olika ut. 

När man väl börjar köra så kan man ha en sån otur att hamnar efter en bilist som envisas att köra 20 km saktare än vad max hastighetsbegränsningen är, eller så är det trafikstockning eller folk som trycker på stopp knappen vid trafikljusen eller det är dåligt väglag eller nått annat , då i alla fall blir man ju riktigt försenad till nästa kund. Såna "ovanliga händelser" är ju inte inräknat i ens resschema, kanske är tiden uträknad med hjälp av en gps eller liknande, kanske är planeringen hopsatt på en dåligt gissning alt att man helt enkelt inte vill ge mer restid. Vad vet jag? Jag vet bara att om man inte håller cirka 30km för fort så hinner man inte på denna gång/restid.

Jag ska vara glad för vi har denna gång-tid på det företaget jag jobbar hos för det är inte alla Hemtjänstföretag som har det här realistiska tankesättet. Tyvärr kan jag inte skryta om just vårt företags gång-tid för den är ju nästan obetydlig men vi har i alla fall en, bättre än ingenting men jag hoppas självklart på lite mer sunt förnuft i framtiden från mina överhuvuden. Vi har kommit en liten bit på vägen med några få minuters restid mellan kunderna. Nu förstår ni kanske att man är illa tvungen att stressa när man bara har några ynka minuter på sig att åka från A till B men tur att vi har bra mediciner för magsår i detta land. Och då kanske ni  inte blir så chockande om jag berättar en hemlighet; att väldigt många av mina kollegor har åkt fast för fortkörning under sina arbetspass. Sånt får man tyvärr nästan räkna in om man vill ta och göra sitt jobb på en normal godkänd nivå. 

Kommuninvårnarna i kommunen där jag arbetar har ringt till vårt kontor och men även andra Hemtjänstföretag för att klaga på att våra (och dem andra) bilarna från Hemtjänsten, att vi kör alldeles för fort. Kommuninvånarna är oroliga, nån gång kanske det händer en olycka med en Hemtjänstbil och en oskyldig medmänniska, kanske blir det så att någons lilla barn blir påkörd av oss men men, eller? Förlåt säger jag, jag vill inte vara en Rally-Harry, jag vill inte leva med att jag har kört över någon, men jag har ett jobb att sköta,det är att ta hand om mina medmänniskor och det är inte mina medmänniskor som går vid vägen, så se upp när ni ser en Hemtjänstbil ( vi har tyvärr inga blåljus eller sirener). Och att tillägga jag vill ha kvar mitt jobb, då gäller det att köra lite för fort men ändå inte så fort att det märks så tydligt. Det låter vansinnigt men förstår ni vad jag menar?

Jag läste på Internet hur Hemtjänstpersonal får ställa in sina raster, dem kan inte äta på flera timmar, att dem får knipa igen sin urinblåsa, för ett toalettbesök hinner dem inte med ( och det är inte alltid lätt att hitta en toalett heller) och problemet med toabesök leder till nästa problem med att få vågar inte ens dricka vatten under arbetstiden för rädslan att inte få kunna gå på en toaletten när man behöver det är för skrämmande. Jag kan bara instämma med det jag läste på de olika sidorna på nätet. Hellre törstig och yr i huvudet än kissnödig. Och toaletterna hos kunderna får man inte nyttja som vårdgivare.

Jag vill vara anonym på min blogg, kanske av rädsla av att förlora jobbet, för jag skriver ju helt öppet om dem tysta problemen. Men även om jag nu klagar så kan jag inte klandra allt på min arbetsplats, för vi är inte ensamma om dessa problem, så här är det hos nästan alla andra Hemtjänstföretag. Skulle detta bara råda på min arbetsplats så skulle det vara betydligt lättare att lösa dessa problem. På mitt arbete har vi självklart våra egna bra saker( vill inte avslöja dem) men tyvärr lider vi också över dem vanliga "Hemtjänstproblemen". Dem som vågar prata om problemen är dem som vill förändra, det är dem som är dem framgångsrika, så tror jag, men hur många är det som vågar prata öppet om problemen?

- "Ja, du chefen, jag skulle behöva lite toatid under arbetspasset, eller en toa i bilen skulle funka, eller okey rabatt på blöjor, är det okey krav eller får jag kicken nu?"

Min roll, som utbildad undersköterska är att se till att behålla kunden, kunden är pengar och pengarna blir slutligen min och andras lön. Jag ska vara den där personen som alltid ler och alltid är lugn och alltid visar företaget positiva ansikte utåt. Jag ska ha det där professionella förhållningssättet både insidan av mig som min utsida, så även om jag håller på att spy av stress och har inte kissat på flera timmar så ska jag vara positiv eller åtminstone neutral i mina känslor och uttryck. Kunden ska inte ens kunna ana mina bekymmer, men jag tror att kunderna gör det ändå, hur än professionell man än är. Vad händer om jag kommer till en kund och visar mina stresssymtom eller lånar kundens toalett? Ja då är jag oproffitionell, säkerligen blir det en följd att jag får komma till kontoret och ha ett samtal med chefen för att få en varning. En varning vill man inte ha, och professionell vill man vara så det är väl bara att torka av svetten och sätta på sig pokeransiktet, hjälpa kunden på toa och bara le och försöka förtränga att ens egna urinblåsa håller på att spricka.

Min vårdlärare sa en bra sak, om man ska ta hand om någon annan så måste man se till att man är frisk själv. Lugna ner en patient som är stressad när man själv är stressad tycker inte jag är en god omvårdnad.

För att mitt schema ska gå ihop och för att jag inte ska komma försent till mina kunder, så måste jag alltid försöka förkorta alla kunders tider med cirka 10min, för annars hinner jag inte till nästa besök.

Kanske inte låter så mycket, 10 min, men har en kund rätt till ( och betalar för) 20 minuters besök på pappret. så får kunden i verkligheten ett 10 minuters besök. Kunden får alltså betala för resan till och från henne/honom som hon/han egentligen inte ska.

Jag har upptäckt att det nästan bättre att förkorta tiden hos alla kunder än att komma för sent till alla. Sen ankomst är inte populärt. Man lär sig med tiden, jag är som sagt ny inom Hemtjänsten så det tar ett tag innan man kommer in med alla delar.

Nu undrar ni varför jag stannar kvar inom äldreomsorgen, det finns bra sidor också, jag älskar att få rå om våra gamla, jag kämpar för deras rätt. En glad personal blir en glad pensionär.

Blir man bjuden så tacka nej, eller??

Började arbeta lite tidigare en dag för det är kort om personal. Mitt hår var fortfarande lite blött när jag kommer till min första kund. Kontoret ringde när jag stod i duschen hemma så hann inte riktigt vänta på att håret skulle torka, det var bara att skynda sig iväg och för att komma till jobbet så fort som möjligt och då hinner man inte riktigt med allt.

Jag kommer till den söta damen, nu kallar jag henne för Greta, hon ser mitt blöta hår och undrar självklart varför jag går med blött hår. Jag säger som det är jag hann inte torka håret det var lite stressigt och underbemannat så jag for i väg så fort jag kunde för att kunna hjälpa till och få läget under kontroll igen.

Då frågar Greta mig om jag hade hunnit och äta någon mat. Jag tänker mig inte för och svarar att jag inte inte hade ätit något ännu men att jag inte var speciellt hungrig och att jag kommer att äta sen.
Jag ser på Greta att hon inte tycker om mitt svar. Jag tänker inte så mycket på det och jag fortsätter att röra om i kastrullen, jag håller på att göra gröt till Greta. Jag serverar Greta gröten, kaffe och smörgås, men hon äter ingenting utav maten.

Hon säger till mig att jag ska ta en portion gröt jag med och lite kaffe och smörgås. Men efter alla år inom äldreomsorgen och genom min utbildning har jag lärt mig att man inte ska ta något från sina kunder/patienter inte ens om man blir bjuden på en liten godisbit. Så jag tackar vänligen nej.

Greta skjuter bort tallriken med gröten, kaffet och smörgåsen från sig och säger:
-" Åter inte du så äter inte jag"., och hon menar verkligen det hon säger.

Vad gör man i en sådan situation?

Konsten att tjäna pengar

En dag på jobbet, en berättelse

Kommer hem till en tant, jag kallar henne här för Ulla, jag ska hjälpa henne med handlingen. För att beskriva Ulla lite kortfattat så har Ulla det rätt bra ekonomiskt, hon är klar i huvudet dock är inte minnet alltid så bra.

Jag tillbringar en lång stund med henne för att skriva ner en "Shoppinglista", hon vill gärna inte handla något som inte ännu är helt slut, så det tar tid att skriva shoppinglistan hon ska tex räkna ut hur många koppar kaffe hon får av det som är kvar i förpackningen. Jag föreslår att vi kan handla en förpackning kaffe till så har hon ifall det skulle ta slut men det är onödigt tycker Ulla.

När vi är klara med shoppinglistan säger Ulla till mig att hon ska visa vart hon har sin matkasse som jag kan ta med mig till affären för att lägga dem inhandlade matvarorna i. Vi går till hallen och jag fick då för mig att Ulla ska ta fram en tygkasse till mig men så var det inte. Hon pekar stolt på en gammal ranglig dra-maten vagn.. "- Den här kan du ta så blir det enklare för dig", säger Ulla och ler glatt och samtidigt tittar hon på den eländiga och säkert över 40år gamla vagnen. Jag tittar på vagnen och konstaterar rätt snabbt att vagnen inte rymmer så mycket och att den är otroligt ful. Jag inser också att det kommer bli betydligt jobbigare för mig att dra maten i vagnen än att bära matvarorna i vanliga kassar.
 Jag har själv en dra-maten vagn hemma och har egentligen inga problem att dra en sådan vagn, vet att många tycker det är otroligt pinsamt att dra en sådan vagn men det har jag aldrig haft, inte förrän nu.

Jag tittar igen på Ullas vagn, den har små hjul som knappt kan snurra runt och som knappt sitter fast, den är tung och väldigt ranglig. Jag säger till Ulla att det går fint för mig att handla utan vagnen och jag försöker tacka henne för vänligheten. Jag vill inte såra henne för jag ser att hon är stolt över vagnen, dock förstår jag att hon inte inser att vagnen har levt sitt liv och att den inte är i bästa skick längre. Men när jag tackar nej till vagnen så blir jag otroligt chockad över Ullas nästa mening. -" Du kan väl få bära hem matvarorna i kassar men jag tänker absolut inte betala för kassarna, det är bara onödigt och dyrt", fräser Ulla till mig.

 Jaha där står jag med en dra-maten vagn som knappt går att använda. Tiden tickar på och jag har inte så mycket tid kvar hos Ulla så jag måste försöka lösa situationen. Jag kommer då på att jag kan ju ta med mig vanliga plastpåsar från Ulla och lasta in matvarorna i dem så behöver jag inte ta vagnen och jag behöver heller inte betala för nya påsar. Men mitt uppe i min tanke kommer jag på att Ulla äger inga plastpåsar ända hon har hemma är fryspåsar.

Vad gör man? Ska jag själv betala för kassar för tanten inte själv vill? Min plånbok har jag i väskan i bilen, då måste jag först gå till bilen för att hämta några kronor för att sen fortsätta mitt arbete. Jag blir frustrerad, jag vet att Ulla samtidigt skulle behöva några kassar som hon sen skulle kunna använda som soppåsar men det är ju ändå kunden dvs Ulla som bestämmer ( det blev man påmind om på senaste mötet- att kunden bestämmer, det är vi som är gästen i deras hem).

Här står jag och ska hjälpa en gammal tant med handlingen men problemet ligger i hur jag ska få hem maten, det är ju löjligt. Tanten har pengar men hon vill inte betala för kassarna, vagnen går knappt att använda.

 Nästa diskussion inleds, jag säger till Ulla att hon skulle behöva soppåsar, det går inte, men jag föreslår i alla fall att vi ska inhandla några påsar som man kan köpa på rulle. En envis Ulla ger med sig till slut men hon är inte glad över att jag ska köpa soppåsar per rulle som kostar cirka en tio krona.

 Jag tar med mig den rangliga och tunga dra-maten vagnen till affären, jag skäms men försöker inte tänka så mycket på det. Vagnen skramlar som bara den och jag får verkligen kämpa när jag drar den,det känns så fel. Jag handlar det jag ska köpa och går tillbaka hem till Ulla.

Väl inne i hennes kök plockar jag upp hennes varor, jag hjälper henne med att öppna alla små påsar med frukt i och plötsligt så säger hon till mig på skarpen: "-Vad du än gör så förstör inte fryspåsarna"
Det visar sig att Ulla använder dem gratis fryspåsarna till soppåsar, det förklarar saken varför vi hemtjänst personal får kladda med hennes sopor och slänga dem pyttesmå påsarna ( som också oftast går sönder och allt för ofta rinner det ut gegga från dem) nästan varje gång vi är där. Men det är väl bara att ta fram moppen och torka golvet, det är ju kunden som bestämmer.

Jag försöker intala mig om att hon har blivit så här snål på ålderns höst men icke, hon berättar att hon har alltid har sett till att ta med sig ett gäng av affärens små gratis påsar när hon själv var ute och handlade dvs när hon hade en bättre hälsa.
Miljömedveten eller snål? Den som spar den har. Många bäckar små..

Inte bara påsar.. jag hade handlat cigaretter till Ulla, hon ville ha en limpa Marlboro, tyvärr var limporna slut men fick 10 lösa paket. Kassörskan hade tagit ett paket och stämplade in det paketet gånger 10, precis lika många paket som det rymmer i en limpa.

 Ulla ser väldigt dåligt hon har många olika hjälpmedel för att hon ska kunna läsa en stor text, men just nu när hon tittar på den smala skriften på kvittot så ser hon helt plötsligt allt som står där. Jag blir förvånad.

Hon tittar på kvittot och frågar mig om jag verkligen drog hennes medlemskort i butiken och visst gjorde jag det. Men hon ser att hon inte har fått rabatt på cigaretterna, hon säger till mig att hon brukar få 20kr rabatt när hon köper en limpa cigg och den rabatten får man om man drar sitt medlemskort. Jag tror inte att det har något med medlemskort att göra men hon hävdade det bestämt. Jag tror möjligen att man får kanske rabatt om man köper en limpa istället för lösa paket, som storpacks-rabatt.
Men oj oj vilken skandal, affären har lurat tant Ulla på 20kr! Nu är hon riktigt upprörd, butiken har lurat Ulla på 20kr! Ulla berättar för mig och håller upp kvittot att hon har papper på fusket och hon ska nog se till att ringa nästa dag och tala med butikschefen för så här får dem inte göra!
 Jag förstår knappt något, jag blir faktiskt chockad att man orkar bry sig om några kronor men som sagt många bäckar små kallas det ju. Innan jag handlade till Ulla så hade jag en annan bild av henne, en dam med god ekonomi som dessutom verkade generös. Hon har ju suttit och berättat ett flertal gånger om hur hon har hjälpt hennes son och flera andra med pengar så jag har trott att hon inte lägger så mycket energi på småkronor.

Man lär sig något nytt varje dag, nu vet jag, nästa gång jag ska hjälpa henne med handlingen så ska jag ta med mig bärkassar själv, ta med extra många gratis påsar från affären, då blir hon säkerligen glad, och jag ska kontrollera kvittot flera gånger. Och detta ska jag göra för att tant Ulla ska spara några kronor. Jag får skämmas lite och dra en tung gammal vagn men vad gör man inte åt en äldre rik dam, det är ju ändå hennes liv, hon som bestämmer och hennes personlighet. Rätt intressant hur olika vi människor vi är. Nu är Ulla en gammal dam, men jag tror det finns fler som Ulla i alla möjliga olika åldrar.
Jag skulle önska att vi på Hemtjänsten hade lite mer att säga till om, att vi får bestämma lite mer hur vi lägger upp vårt arbete och vad vi själva anser är bäst för våra ryggar. Men pengar är alltid pengar och hur skulle det se ut om jag stal 4kr ( som 2 påsar kostar) från en äldre dam, det skulle kanske inte se så bra ut.
Lite tankar från nattens sena timmar:)

Bilden lånade jag från Internet, en snarlik vagn hade "Ulla".